Publicerad i Carpabulletinen 2004 | Upphovsrätt till denna artikel har Leg. läkare Marie-Louise Fjällskog | Specialist inom endokrinologi och intern medicin, Uppsala akademiska sjukhus
Behandling med Vepesid/Cisplatin (2004)
Bakgrund
Foregut carcinoider (vanligen lungcarcinoider), midgut carcinoider och endokrina pankreastumörer är sällsynta hormonproducerande tumörer som är närbesläktade, men behandlas på olika sätt. Behandlingen är komplicerad eftersom man måste tänka på att behandla både symptom, orsakade av hormoner tumören producerar, och tumörtillväxt. Oftast växer dessa tumörsorter långsamt, men inte alltid.
Förstahandsbehandling vid midgutcarcinoider är en kombination av interferon (Introna)och somatostatin analoger (Sandostatin) medan förstahandsbehandling vid endokrina pankreastumörer är cellgifter (Zanosar och Fluorouracil). Förstahandsbehandling vid foregut carcinoider är ej ännu fastställt. En del av dessa tumörer växer snabbt från början, medan andra startar som långsamväxande tumörer som efter en tid kan börja växa snabbt/snabbare. För dessa patienter räcker inte ovannämnda behandling.
Småcellig lungcancer är en vanlig, snabbväxande slags cancer som är närbesläktad med ovanstående tumörer och behandlas framgångsrikt med en kombination av cellgifterna Cisplatin och Vepesid. Charles Moertel (legendarisk amerikansk doktor) bestämde sig därför för att behandla några patienter med hormonproducerande tumörer med denna cellgiftskombination och hade delvis stor framgång. Tolv av 18 (67%) patienter med snabbväxande tumörer hade god effekt av behandlingen med minskning av tumörbördan med mer än hälften. Tyvärr visade sig behandlingen vara tuff med en del biverkningar: alla patienters blodvärden påverkades och många fick nedsatt njurfunktion.
Vi ville se om vi kunde upprepa Moertels goda behandlingsresultat, men på grund av biverkningarna beslöt vi oss för att minska dosen av Vepesid och därigenom minska påverkan på blodet och njurarna.
Patienter
Trettiosex patienter, varav 23 män och 13 kvinnor, inkluderades i studien. Alla hade tumörer som var aggressiva och/eller växte snabbt. Arton patienter hade foregutcarcinoider (lung- eller thymuscarcinoider), 15 hade endokrina pankreastumörer och 3 hade midgutcarcinoider. Alla patienter hade metastaser: 26 hade levermetastaser och 13 skelettmetastaser. Trettio av 36 hade tidigare fått behandling mot sin tumörsjukdom, oftast mer än en behandling.
Behandling
Vepesid gavs dag 1-3 och cisplatin dag 2-3 som kontinuerliga infusioner på 24 timmar. För att förebygga illamående gavs Navoban eller Zofran före, under och 3 dagar efter behandlingen. Kuren upprepades var fjärde vecka.
Eftersom behandlingen är känd för att kunna ge nedsatt njurfunktion kontrollerades urinproduktionen noggrant och om denna var för låg gavs urindrivande mediciner. Om blodproverna mellan kurerna visade för få vita blodkroppar fick patienterna Neupogen vilket stimulerar produktionen av dessa för att undvika infektioner. Vid kraftiga biverkningar (ex njurpåverkan, infektioner, domningar) minskades dosen cellgifter till nästa kur. Behandlingen fortsatte så länge patienten hade nytta av den eller tills biverkningarna var för stora. Patienten kunde när som helst avbryta behandlingen oberoende av anledning.
Resultat
Drygt hälften av patienterna med endokrina pankreastumörer eller foregutcarcinoider hade effekt av behandlingen med minskning av hormonproduktion och/eller tumörstorlek. Eftersom endast 3 midgutcarcinoider deltog i studien var det svårt att utvärdera dessa, men 1 patient hade effekt av behandlingen och 2 var stabila avseende hormonproduktion. Ungefär hälften av patienterna upplevde sig förbättrade av behandlingen med bl.a bättre aptit, mindre smärta och bättre allmäntillstånd. Antalet patienter som svarade på behandlingen var lika många bland de som tidigare behandlats med cellgifter som de som inte fått det.
Biverkningar
Ungefär hälften av patienterna fick sämre njurfunktion om man tittade på urin- och blodprov, men detta påverkade inte någon patient i det dagliga livet. Mer än hälften fick mycket låga vita blodkroppar mellan behandlingarna (infektionskänslighet), vilket var snabbt övergående på några dagar. Var femte till var sjätte patient fick domningar och pirrningar i händer och fötter (lätta till måttliga besvär). Lätt hörselpåverkan drabbade en av tio patienter.
Diskussion
Resultaten visar att detta är en bra behandling för dessa patienter som ofta fått cellgiftsbehandlingar tidigare och har snabbt växande tumörer. Många patienter fick en njurpåverkan. Även om denna inte påverkar patienten i det dagliga livet så kan det hindra dem från att få behandling med annan medicin som påverkar njurarna negativt i framtiden.
Ett annat europeiskt läkarteam har givit liknande behandling som vi, men sett mindre njurpåverkan. Dessa har givit Cisplatinet på 2 timmar istället för på ett dygn. Ethyol är ett nytt läkemedel som uppfanns för länge sedan för att skydda soldater i krig mot stridsgaser. Nu används det som skydd för bla benmärg och njurar vid cellgiftsbehandling. Problemet är att det kan ge visst illamående och är kostsamt. Paraplatin är ett cellgift som är likt Cisplatin, men har mindre njurpåverkan. För att förbättra våra resultat med behandlingen i framtiden vill vi minska biverkningarna, ffa njurpåverkan, vilket kan göra att patienterna får bättre livskvalitet, orkar med flera kurer och då också förhoppningsvis får bättre effekt av behandlingen.
Detta kan göras genom att ge Cisplatinet snabbare med skydd av Ethyol eller genom att byta ut Cisplatinet mot Paraplatin. Båda dessa varianter förekommer nu på Tumörendokrinologen (avdelning 30BII) i Uppsala.
